Främmande invasiva arter

Stillahavsostron som växer i vattenbrynet.

Invasiva främmande arter är djur, växter eller svampar som tagit sig till Sverige med hjälp av människan.

Det kan ha skett avsiktligt eller oavsiktligt. Dessa arter breder ut sig så kraftigt att de kan slå ut och tränga undan naturligt förekommande inhemska arter. Det kan ske på olika sätt.

  • Den främmande arten kan konkurrera om föda och utrymme.
  • Inhemska arter kan bli uppätna av den införda arten.
  • Nya sjukdomar och parasiter kan komma in och sprida sig. De kan vara skadliga eller dödliga för inhemska arter.
  • Den nya arten kan korsa sig med inhemska så att det bildas hybrider. Det kan leda till förlust av genetisk variation och till att arter inte behåller samma förmåga till anpassning till miljön de lever i.

Främmande arter kan ha negativa effekter på jord-, vatten- och skogsbruk. Det kan orsaka stora ekonomiska skador och påverka hälsan hos djur och människor.

Om du hittar en främmande art, eller bara misstänker att det är en invasiv främmande art, så skall du rapportera detta. Vattenlevande växter och djur kan man rapportera via Rappen (rappen.nu). Man kan även rapportera via Artportalen eller invasivaarter.nu. I Artportalen behöver man skapa ett konto. För att rapportera på invasivarter.nu så krävs en bild på organismen.

Exempel på främmande invasiva arter i Kosterhavet

Stillahavsostron

Stillahavsostronet, Magallana gigas, kommer ursprungligen från Stilla Havet. Det växer snabbt och är nu det ostron som odlas mest i världen. Till Europa kom det 1966, när det hämtades för att odlas på franska atlantkusten.

Stillahavsostronet lever i grunda vatten, på bara en halv till en meters djup, men de kan även finnas djupare. De trivs i samma miljöer som blåmusslor.

Ostronen är tåliga och växer snabbt. Det gör att de kan konkurrera om plats och föda med inhemska arter som blåmusslor och det europeiska ostronet, Ostrea edulis. Det finns även en risk att stillahavsostronen kan sprida sjukdom och parasiter.
Reven som bildas av stillahavsostronen blir en fysisk förändring av miljön. Det kan påverka strömförhållanden och livsmiljöer för andra marina arter både positivt och negativt.

Hur känner man igen den?

  • Ett vuxet stillahavsostron är vanligen 8 till 20 centimeter långt, men den kan bli dubbelt så stora.
  • Skalet är ofta tydligt veckat med sex vågformade, breda och längsgående ribbor.
  • Formen på jätteostronet varierar beroende på var det har växt. Har det varit trångt blir det mer avlångt och taggigt, medan gott om plats ger ett mer platt och slätt ostron.
  • Den växer gärna på hårda ytor som berg, sten eller bryggor vilket inte europeiska ostron brukar göra. Men kan även ligga på sandiga och leriga bottnar.

Här är en länk för mer information om stillahavsostron på Havs och Vattenmyndighetens sida.

Amerikansk kammanet

Den amerikanska kammaneten, Mnemiopsis leidyi, lever som djurplankton i en mängd olika marina miljöer. De klarar stora variationer i både salthalt och temperatur, och tål även låga syrehalter.

De livnär sig genom att filtrera vattnet på andra djurplankton som hoppkräftor och fisklarver. Även fiskägg slinker med som föda. Växtplankton äter de däremot inte.

Eftersom de kan växa till mycket snabbt när det är gott om föda, kan amerikansk kammanet dominera djurplanktonsamhällen. Det kan leda till flera ekologiska effekter. Fiskbestånd kan utarmas genom att ägg och fisklarver äts upp av kammaneterna, och genom att det blir brist på djurplankton som även fiskar äter. Det finns även en risk att växtplankton växer till ohämmat när det blir färre djurplankton som äter dem.

Hur känner man igen den?

  • Den är som mest 10 till 12 centimeter lång och 2,5 centimeter bred. Till formen påminner den vagt om en valnöt.
  • Den är genomskinlig eller svagt mjölkvit och skimrar i olika färger då åtta ciliekammar (rader med korta hår) reflekterar ljus.

Här är en länk för mer information om amerikansk kammanet på Havs och Vattenmyndighetens sida.

Blåskrabba

Blåskrabban, Hemigrapsus sanguineus, lever både i marin miljö och runt älvmynningar på hårda bottnar och kan hittas strax under havsytan. På vintern vandrar den till djupare vatten. Blåkrabban gynnas av ett varmare klimat och konkurrerar med den inhemska strandkrabban. Vuxna individer kan leva i temperaturer mellan 0-30 °C. De har även negativ effekt på musslor, snäckor och havstulpaner.

Hur känner man igen den?

  • En vuxen individ blir mellan 3 och 4 cm över ryggskölden.
  • Ryggskölden är rektangulär, något bredare än lång.
  • Den har en hudblåsa i klosaxens tumgrepp.
  • Färgen variera mellan grönt, purpur och rött med mörkare fläckar.
  • Benen är tvärrandiga med rödbruna och ljusa band.

Här är en länk för mer information om blåskrabba på Havs och Vattenmyndighetens sida.

Småprickig penselkrabba

Den småprickiga penselkrabban, Hemigrapsus takanoi, lever i marina miljöer men man kan även hitta den i älvmynningar där salthalten varierar. Den lever från strandkanten ner till ungefär 10 meter. Den vill helst vara på leriga bottnar men den förkommer även bland stenar. På vintern kan den vandra till djupare vatten. Småprickiga penselkrabban gynnas av ett varmare klimat och konkurrerar med den inhemska strandkrabban. Vuxna individer kan leva i temperaturer mellan 0-30 °C. De har även negativ effekt på musslor och snäckor.

Hur känner man igen den?

  • Den blir inte bredare än 3 cm.
  • Ryggskölden är kvadratisk, något bredare än lång.
  • Hanarna har en karakteristisk hårtofs i klosaxens tumveck.
  • Den är ofta gulbrun, grå eller grön.
  • Undersidan är vit med med mörkbruna till purpurfärgade prickar.

Här är en länk för mer information om småprickig penselkrabba på Havs och Vattenmyndighetens sida.

Vresros

Vresros, Rosa rugosa, är vanlig på många stränder. Det är även vanlig i stadsmiljöer och i jordbrukslandskap. När vresrosen väl har rotat sig bildar den täta bestånd. Från rotskott kan nya bestånd bildas relativt snabbt. Problemet med vresros är att den tränger ut den inhemska växtligheten genom att den skuggar ut övrig vegetation. Detta påverkar givetvis den biologiska mångfalden negativt.

Hur känner man igen den?

  • En tät och taggig rosbuske.
  • Taggarna sitter väldigt tätt tillsammans.
  • Busken kan bli upp till 2 meter hög.
  • Mycket rikligt grenverk.
  • Stora oftast rosa, men ibland vita, enkla blommor.
  • Stora nypon som är platta i ändarna.
  • Fröna kan flyta i både söt- och saltvatten.
  • Skickar ut mängder av rotskott och kan även spridas med rotdelar.

Här är en länk för mer information om vresros på Naturvårdsverkets sida.

Den här webbplatsen använder kakor (cookies)

Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.